Nu är det Sthlms kulturfestival. Och självklart finns det slöjd i utbudet. Slöjdklubb varje timme, alltså kvart över varje heltimme startar det. Plats Brunkebergstorg. Läs mer här.

Svensk hemslöjd, som jag representerar och Stockholms läns hemslöjdsförening finns också på en bänk i anslutning till Slöjdklubbstältet. Där kommer vi sitta slöjda och prata hemslöjd mellan kl 15-17 fram till och med lördag. Så ta med ett handarbete och kom förbi. Själv ska jag försöka vara där fredag – lördag. Mår dock allt annat än toppen för tillfället, så vi får se hur mycket jag orkar vara där.

Skulle sy tjusiga hemslöjds H:n till förkläden vi skulle ha. Orkade dock inte så jag textillimmade istället, begick således en slags hemslöjdssynd.

Nu är ju jag emot shopping. Förutom av rent etiska skäl så ogillar jag skarpt att trängas i butiker. Jag blir bara svettig och stressad, tycker det finns vettigare saker att göra, exempelvis gräva i landet. Fast om jag nu skulle handla så skulle jag göra det i Svensk hemslöjds nya webshop. Och jag skulle handla något med mönster från Nadja Wedin.

Bilden lånad från Svensk hemslöjd

Var i Hälsingland i helgen och passade på att se utställningen Duende på Bollnäs konsthall. Fyra träarbetare, Jögge Sundqvist, Carsten Nilsson, Per Helldorf och Inga Hjolman. Inga Hjolman känd från bygden och de övriga rikskända.

Det var en bra utställning, inspirerande och lekfull. Jag kände för en sekund att jag ville bli träsnidare, sen lade jag raskt den idéen på hyllan. Att bli skicklig kommer att ta hemskt lång tid och jag har en massa annat jag vill göra.

Bäst tyckte jag om Carsten Nilssons spegelramar.

Roliga, lekfulla och skickligt utförda.

Taggbollarna som återfanns i flera av hans ramar blev en personlig favorit.

Skuggspelet som skapas bakom hans alster är inte heller så tokiga.

Tyvärr så tycker jag inte själva speglarna är i närheten så vackra som ramarna. Ibland känns de bara inslängda och ofta är själva spegelns ram ganska ful. Vilket är oerhört synd för jag älskar verkligen träramarna och hantverksskickligheten de visar på.

Gillade också Per Helldorfs alster. Att man fick stå och veva i något som kändes som en evighet för att sedan under bråkdelen av en sekund få full utdelning av mödan.

Per Helldorfs alster är både vackra, roliga och snillrika. Min pappa måste bli både imponerad och inspirerad.

Annars var hela utställningen som sagt bra. Och framför allt var det hög kvalitet, vad annat att vänta av dessa hantverkare.

Försöker ju driva tesen att vi inte behöver handla mer. Vilket inte jag heller behöver men ack så svårt det blev, förra helgen, när jag åkte på utförsäljning på Växbo lin. Det är konstigt att jag aldrig varit på Växbo lins fabriksförsäljning förut. Kommer från en grannby till Växbo och äter på Växbo krog i alla fall nån gång varje år. Nu blev det premiär och jag hittade så mycket fint.

Tunt vävda gardiner i grönt har jag letat länge men inte tidigare varit nöjd med vad jag hittat. Nu blev det ett par. Och när jag väl får ändan ur, fållar dem och borrar upp gardinstängerna får min sambo stå ut med att det blir gardiner vilket han skyr likt en laestadian. Fast med tanke på hur sakta allt går med bäbis i familjen så blir det väl gardiner om sisådär 3 år.

Kunde inte låta bli ett par handdukar i färgkombinationen rosa/orange. Väldigt bra färger ihop, enligt mig.

Föll också för ett brunt tyg, diarréfärgat sa min syster, umbra sa Hanna Bruce (ägarinna, Växbo lin). 70-tals fint säger jag. Vad det kan bli av det får tiden utvisa.

Fotograf: Robert Höglund

Det börjar ju lacka mot jul. Och jag har ingen aning om hur jag ska hinna göra julklappar. Fast jag skulle ju kunna köpa något?

Om jag skulle köpa kökshanddukar skulle det bli dessa från Rättviseförmedlingen.

Fotograf: Robert Höglund

Hur fina som helst. Tryckta på gamla bomull och linhanddukar. Bra grej helt enkelt.

Handla här.

Jag äter lamm alltså skulle det vara konstigt om jag hade något emot fårfällar. Fast det är ju det här med garvningen. Oftast kromgarvas det. Inte bra för någon/något.

Så i somras när jag var på utställningen Helylle – Eller på Nynäs såg jag en tovad fårfäll gjord av Erik Torstensson. Erik är fruktansvärt duktig på tovning av alla de slag, och jag gillar skarpt hans uttryck. Även om fällen inte hade ett direkt uttryck utan mest bara var väldigt fin.

Erik har i alla fall varit så hygglig att han tovat en liten fäll som min bäbis ska ha. Jag är inte så vass på ull och absolut inte på tovning så fråga mig inte exakt hur en tovar en fäll men… Tydligen klipper en fåret lite senare så att det kommit upp ull i ”botten”. Fällen klipps bort i ett sjok och sedan kan en tova ihop botten. Ullen vet jag kommer från ett gotlandsfår i ekologisk besättning. Och lever gör det fortfarande.

Gillar locken.

Framsidan av fällen ser ni överst, här baksidan:

Ännu en bra sak med tovad fäll, förutom att djuret lever och en slipper garvningen är att det inte är så svårtvättat, ullprogram eller handtvätt.

Försökte ta en standardbild med bäbis på fäll. Bäbis ogillar dock magläge och valde platt stil med munnen full i ull.

Det blir så här ibland. Jag går på loppis och hittar ett textilt alster jag inte kan låta bli. Detta textila alster är inte alltför sällan tveksamt ur ett politiskt perspektiv. Som nu senast ett jättefint broderi, fint monterat på syrafritt papper. En haklapp, Agnes haklapp säger texten på baksidan.

Kinesisk mönster, ja det ser jag. Ser hakkorsen gör jag dessvärre också. Först gjorde jag det inte, såg bara; fint broderi. På väg till kassan såg jag det. Tänkte att det inte gjorde något, kanske bara jag som ser?

Myrornamannen bakom disken slog genast hål på den tanken och blev helt till sig i trasorna över symbolen. Mannen efter mig i kön hade en lång utläggning om att det var solkors och inget fult. Och jag vet det är solkors och att det finns på väldigt många gamla textilier, målningar, fasader m.m. med det.

Min sambo sa: vilken fin, men du förstår att vi inte kan sätta upp den va? Och ja jag förstår. Från början tänkte jag att broderiet skulle kunna få komma till användning på ett nytt klädesplagg. Tänkte jag kunde fixa hakkorsen eller nått. Nu tror jag att de likt min black-face grytlapp får ligga i en låda. Vem vet de kanske kommer till någon slags användning i framtiden, kanske om jag får möjlighet att göra min drömutställning?

Den japanska designbutiken Ki-ki gör just nu ett gästspel på Svensk hemslöjd, på Norrlandsgatan 20 i Stockholm.

De visar upp en hel massa tenugui-tyg. Helt fantastiskt fina. Tryckta i reservoarteknik, och hur själva tryckningen går till finns att se på film på en vägg. Då tygerna är tryckta igenom finns ingen baksida. Vilket jag uppskattade. Tygerna är ca 30×90 cm och under själva vernissagen visades det hur en kunde använda tygerna till fina inslagningar.

Jag kunde heller inte hålla mig från att köpa några tyger. Fyra blev det efter mycket velande och väljande fram och tillbaka.

Jag kommer nog inte att använda mina bitar som inslagningspapper. Riktigt vad jag ska göra av dem vet jag dock inte. En kanske får bli gardin inne på lilltoan. Lilltoan som jag skulle måla och göra fin under föräldraledigheten. En föräldraledighet som istället gått till att hinna med det mest basala, som tvätta, bädda, byta blöja osv.

När vi åker till Skåne försöker jag ta en tur förbi hemslöjds butiken i Landskrona. Den är helt galet bra. Så mycket mönstersatser. Nu har jag letat en materialsats till ett tvistsömsbroderi ett tag. Mitt första och hittills enda tvistsömsbroderi gjorde jag efter ett mönster jag köpte på Island och jag gillade tekniken jättemycket.

Hemslöjden i Landskrona har en hel del broderi-mönstersatser på sin hemsidan. Men väl där finns det ännu mer och när en får se det uppsytt mer än kliar det i broderifingrarna. Jag ville ha allt! Efter mycket funderande och plockande hit och dit med de uppsydda alstren föll mitt val på ett mönster från Torna härad.

Nu när jag kollade hemsidan fanns den även att beställa där. ”Råkade” också köpa en liten mönstersats för ett armband i korssöm med mönster från Oxie härad. Slutade med att jag hade en hel påse full i garn och annat roligt.

Nu ska jag bara finna tiden till att göra.

Så nu ska jag försöka få ihop det, i alla fall lite.

Har ni missat Moderaternas käcka skolutspel om slöjd vs programmering? Om ni gjort det finns det att läsa om, titta på här och här.

Jag har haft programmering i skolan (inte fan blev jag programmerare av det). Vi skulle lära oss kod utantill, jag fattade aldrig vad jag skulle med kunskapen till. Jag lärde mig det utantill och knaprade in på proven (har en hjärna som kan lära sig astråkiga grejer). Vi hade ingen dator hemma så jag lärde mig också att vara rädd för datorer då läraren avslutade varje lektion med att skrika: ”VEM STÄNGDE INTE AV DATORN RÄTT!” (det var jag) Följaktligen trodde jag att datorn och hela rummet ungefär skulle sprängas om jag slog några grejer fel. Det tog många år innan jag använde mig av dator igen. Sedan har jag insett att datorn är rätt bra till grejer som att maila, bildredigera, skriva grejer och en massa annat.

Denna bittra erfarenhet av programmering gör inte att jag tror att kunskapen är helt onödig eller förkastlig på något vis. Jag tror nog att programmering kan vara både bra och roligt. Och jag har förstått att programmering inte är att lära sig konstiga koder  som en inte vet vad de betyder utantill, det har 8-åringen genom att göra grejer i Scratch visat. Vad jag också förstått är att programmering likt slöjd är en process. En behöver ha en plan och göra saker i olika steg för att nå det tänkta resultatet. Båda grejerna handlar om en kreativ process om än det ena kräver mer motorik och handaskicklighet. Bör då slöjd bytas mot programmering. Det tycker förstås inte jag, jag tror nämligen (trumvirvel) att skolan skulle bli bättre med fler kreativa ämnen och ser ingen konflikt mellan slöjd och programmering. Jag tror också att Moderaternas utspel handlar mer om att de tycker programmering låter lite nytt och hippt och att de tror att slöjd är gammal och mossigt.

Att ställa slöjd och programmering mot varandra känns så typiskt. Slöjden får så ofta oförtjänt kritik från skolpolitiskt håll. Ofta behandlas ämnet styvmoderligt och som att det skulle vara ett lekämne. I slöjden gör en saker, i andra ämnen lär en sig saker. Skulle bara vilja upplysa om att en lär sig en massa saker genom slöjd, framför allt enormt mycket matematik. Längd, mängd och volymbegreppen blir i slöjden begripliga. För att slöjda krävs det också en process och att förstå denna process. Lägga upp en plan, göra saker i ordning, fatta egna beslut, omforma ord/tankar till handling. Trumvirvel; som det är i riktiga livet, och även i arbetslivet.

I min idealvärld har vi inte olika ämnen i skolan, utan det är en plats där en lär sig saker som är bra att ha med sig ut i den ”riktiga” världen. En plats där matematik, svenska, slöjd, naturvetenskap, historia osv samverkar. Som hör och häpna det är i riktiga livet och i arbetslivet. För inte sjutton sitter en 40 minuter med ngt speciellt på jobbet för att chefen plötsligt ska rusa in och skrika: NU BYTER NI, nu blir det matematik! Som ett första steg skulle jag vilja se ett stort skaparämne, ett block som innefattar slöjd, bild, hemkunskap och programmering. Ett block som inte skulle vara undanskuffat utan upplyft, något och som ges mycket tid eftersom skapande innefattar ALLA ämnen. Exempelvis, tänk att få bygga dockor och miljöer till dockorna, skriva en historia och sedan animera och publicera historien. Fast det skulle väl vara för svårt att mäta.

Att Moderaterna gör ett utspel där de varken har koll på programmering eller slöjd förvånar föga, det konstiga tycker jag är journalistiken runt det hela. För var är frågan om varför just slöjd ska stryka på foten? Var är frågan om vad slöjdprocessen är? Var är frågan om hur de vet hur arbetsmarknaden kommer att se ut om 20-30 år? Var är frågan om kunskapen att sy i en knapp, veta hur en tvättar ett ylleplagg eller hur en drar i en skruv kommer att vara onödig? Personligen tror jag att de senare kunskaperna kommer att vara aktuella även om 20-30-100år, eller ska vi ha RUT-arbetare till allt sånt?

Det finns flera hål i huvudet grejer med utspelet. Där det tyngsta ändå är bristen på insikt i slöjdämnet och slöjdprocessen, programmering och programmeringsprocessen. Om jag ska vara ärlig tror jag att det egentligen handlar om att Moderaternas utbildningspolitiska talespersoner tror att programmering är lättare att mäta än slöjd (också vill de verka lite hippa). För mätbarhet verkar vara viktigt i dagens skola. Långt mycket viktigare än att ta med sig kunskaper ut i livet.

Och egentligen skulle jag kunna fortsätta i en uppsats till om varför slöjd är det viktigaste ämnet och varför skapande bör få mycket mer utrymme. Men jag har ett jobb att göra som jag inte hade haft om jag inte drabbats av slöjdjävulen, för det finns faktisk folk som jobbar med slöjd.

Letade runt bland gamla grejer i en av min mammas bodar. Eller bod och bod snarare extrahus. Hittade den första tröja jag stickade.

Jag var 6 år och hade inte stickat en endaste maska tidigare. Min storasyster satt och knåpade med två stickor och skulle göra en halsduk, tror det var gult garn. Jag ville vara som hon också sticka mig en halsduk. Min mamma gav mig stickor och ett rött nystan. Som de allra flesta nybörjare var jag inte så haj på det där med att hålla samma antal maskor på stickorna som det skulle vara så snart blev halsduken en form av kon och maskorna bara ökade. Istället för att dra upp eller ge upp bestämde jag mig för att det var en ärm och att jag skulle sticka en tröja.

Sagt och gjort. Envis som få fick jag ihop min första tröja. Vilken jag sedan stolt bar på lekis. Och det var så det började min fascination för textil. Visst hade jag sytt dockkläder och ”färgat” tygbitar i vattenfärgsbad men det var nu textildjävulen tog mig på riktigt och än har den inte släppt.

Letade egentligen runt efter gamla broderier till mitt projekt. Hittade också ett broderi. Vilket jag omöjligen kan sy in i något annat. Det ska upp på väggen.

En liten löjlig katt broderad på förmålad stramalj. Tyckte den var så himla fin när jag broderade den. Nu får jag något glasartat i blicken när jag ser baksidan och min montering.

Minns hur jag med figursåg försöker såga skivan och hur sågen bara vill hoppa eller fastna. Hänget gjort av något skräp, säkert utan hjälp. Jag ville alltid jobba utan hjälp, sitter i än idag. Ett jättejobb för en 9 åring, tror jag var 9. Mitt namn var jag noga med, året tyckte jag tydligen var mindre viktigt.

Lider av politisk depression och har inte lyckats få ur mig något här på ett tag. Vill egentligen skriva spaltmeter om hur de politiska partierna (även det jag själv tillhör) skriker sig hesa för att få min Brommaröst samtidigt som INGEN pratar landsbygd och den problematik som finns där. Inte för att det någonsin skulle vara en ursäkt för att rösta på ett fascistiskt parti men ändå.

Kanske återkommer till det. Eller det gör jag säkert. Men nu vill jag påa för broderistipendiaten Elin Jantze med bloggen Med nål och tråd. Hon har fått Svensk Hemslöjds broderistipendium och det delas ut i Svensk Hemslöjds butik under aftonen. Om ni befinner er i Stockholmstrakten är ni varmt välkomna. Fast ni har inte så mycket tid på er 1,5 h. Komsikomsi

Snodde några bilder från hennes blogg. Hon broderar fina grejer.

Annars är jag mest avis på de som åkt vävtåg, kolla här och här!

Hittade ett väldigt tjusigt tvistsömsbroderi på loppis för ett tag sedan. Ganska länge sedan om jag ska vara ärlig. Det går ju på en pisskvart att sy sig en kudde av ett redan färdigt och fint broderi, men det har dragit ut på tiden. Nu är det i alla fall klart och pryder soffan bredvid leksakerna.

Att det är sjukdomstider är inte bara dåligt. Jag passade på att brodera klart armbandet jag köpte mönstersats till för snart ett år sedan.

Mönstersatsen köpte jag på Hemslöjden i Landskrona. Då låg butiken i Citadellet. Nu har den flyttat till gamla tågstationen. Längtar verkligen efter att göra ett besök där, men vi har ingen Skånetripp inplanerad förrän till sommaren.

Mönstret är inspirerat från en röllakansväv från Oxiehärad. Jag valde när det var klart att fodra med ett småblommigt tyg, det kändes mest folklore. Till knäppe blev det tryckknappar.

I senast numret av Hemslöjd med temat Rötter finns beskrivning av min mormorsmatta. Jag ombads virka en matta av redaktionen tidigt på året. Det blev en mormorsrutor-matta. Tanken var att jag skulle virka ungefär till en dörrmatta (min egen tanke i alla fall). Det var dock så attans kul så att det blev många rutor.

Riktigt många.

Varje ruta är ca 25 cm så mattan blev stor.

Exakt beskrivning på hur jag gjorde finns i tidningen. Så här såg det dock ut när jag sydde ihop delarna:

Fyra och fyra sydde jag ihop dem för att sedan sätta ihop hela matta. Just nu ligger den nedpackad i en Ikea-påse i mitt arbetsrum. Den ska dock förgylla vår altan när vårvärmen, inte bara vårsolen gör sitt intåg.

Förra året sågs jag vid flera tillfällen på televisionen. I år har det varit sämre med det. Så vilken tur att Go´kväll har producerat serien punkslöjd som sänds onsdagar i Go´kväll. Inte för att jag nuförtiden känner mig så attans punk men med i serien fick jag ändå vara. Och det va ju bra eftersom jag gillar att va i TV.

Vill man se programmet får man gå in här. Man får dock hoppa fram 32 och en halv minut om det inte passar att titta på robotar och musli innan.

Här sitter jag med en av mina virkade kurbitsar. Bilden tog en av mina kompisar av tv:n. Sen snodde jag den från facebook

En sekvens är från mitt arbetsrum, som då var i tvättstugan. Det måtte varit en fantastisk kameraman. Som fick vår skabbiga tvättstuga att se riktigt gemytlig ut. Nu är det bättre, det skabbiga rummet där alla mina tygkartonger var och sladdarna hängde i taket är nu fix och färdigt. Efter att jag rivit ut väggarna (det va mögel i dem) så putsade och målade jag väggarna och sen skulle det bli gästrum kombinerat med arbetsrum. Min kille ville ha ett lika fint rum så efter en lång kamp om rummet fick eventuella gäster stå tillbaka och nu försöker istället vi samsas.

Fast det är en del fusk eller hur man ska säga, inspelningen skedde i höstas. Därav att så mycket har hunnit ordnats i arbetsrummet. För nog att jag är snabb, men inte så snabb.

Och här får ni som gillar mitt minivirkande en bild på armbandet som var med på Hemslöjden på Liljevalchs i somras.

Igår var det kulturnatt. Fast då jag slutat vara nattuggla blev det inte direkt något helnattsparty. Jag tog med mig ett 7.årigt slöjdalibi och gick på de två slöjdeventen som erbjöds. Först va vi en sväng på Svensk slöjd och kollade på Beckmans vernissagen och lite annat. Slöjdalibit tyckte dock det luktade illa (färg) så vi gick efter en ganska kort visit vidare till Slöjdhuset i Sabbatsberg.

Där kunde man pyssla och det uppskattades mer. Särskilt smidet tilltalade alibit. Han  smidde en krok med lite hjälp fast efter helt egen design. Meningen är att den ska hänga i taket (tror jag).

Sedan klippte vi metallblommor av gamla kapsyler och ölburkar.

Blomman jag gjorde hamnade i basilikadjungeln (inledningsbild). Den andra ska tydligen hänga i kroken som ska hänga i taket, fast jag tycker den kan få hänga i en blomma.

För övrigt är Slöjdhuset i Sabbatsbergsområdet helt underbart. Ligger centralt, är fint med rymliga lokaler som lockat till skapande och det är med sorg Slöjdhuset ska flytta till nästa år. Man får verkligen hoppas på någon annan form av skapandeverkstad då lokalerna är perfekta.

Försöker ju driva tesen att vi inte behöver handla mer. Vilket inte jag heller behöver men ack så svårt det blev, förra helgen, när jag åkte på utförsäljning på Växbo lin. Det är konstigt att jag aldrig varit på Växbo lins fabriksförsäljning förut. Kommer från en grannby till Växbo och äter på Växbo krog i alla fall nån gång varje år. Nu blev det premiär och jag hittade så mycket fint.

Tunt vävda gardiner i grönt har jag letat länge men inte tidigare varit nöjd med vad jag hittat. Nu blev det ett par. Och när jag väl får ändan ur, fållar dem och borrar upp gardinstängerna får min sambo stå ut med att det blir gardiner vilket han skyr likt en laestadian. Fast med tanke på hur sakta allt går med bäbis i familjen så blir det väl gardiner om sisådär 3 år.

Kunde inte låta bli ett par handdukar i färgkombinationen rosa/orange. Väldigt bra färger ihop, enligt mig.

Föll också för ett brunt tyg, diarréfärgat sa min syster, umbra sa Hanna Bruce (ägarinna, Växbo lin). 70-tals fint säger jag. Vad det kan bli av det får tiden utvisa.

Att det är sjukdomstider är inte bara dåligt. Jag passade på att brodera klart armbandet jag köpte mönstersats till för snart ett år sedan.

Mönstersatsen köpte jag på Hemslöjden i Landskrona. Då låg butiken i Citadellet. Nu har den flyttat till gamla tågstationen. Längtar verkligen efter att göra ett besök där, men vi har ingen Skånetripp inplanerad förrän till sommaren.

Mönstret är inspirerat från en röllakansväv från Oxiehärad. Jag valde när det var klart att fodra med ett småblommigt tyg, det kändes mest folklore. Till knäppe blev det tryckknappar.

Att det är sjukdomstider är inte bara dåligt. Jag passade på att brodera klart armbandet jag köpte mönstersats till för snart ett år sedan.

Mönstersatsen köpte jag på Hemslöjden i Landskrona. Då låg butiken i Citadellet. Nu har den flyttat till gamla tågstationen. Längtar verkligen efter att göra ett besök där, men vi har ingen Skånetripp inplanerad förrän till sommaren.

Mönstret är inspirerat från en röllakansväv från Oxiehärad. Jag valde när det var klart att fodra med ett småblommigt tyg, det kändes mest folklore. Till knäppe blev det tryckknappar.