Mamman var i stan och då gick vi naturligtvis på Liljevalchs, åt lunch på Blåporten och gjorde sånt som mammor från landet ska göra när dom är i storstan.

Det var bra att ta med mamman på Hemslöjden på Liljevalchs. Hon tillhör ju definitivt målgruppen.  55 +, hantverksintresserad, kulturtant. När jag stod utanför Liljevalchs och såg kön ringla sig tänkte jag dels på hur mycket folk utställningen verkar dra, men framför allt vad skönt det är med en utställning som faktiskt vänder sig till kulturtanten. Hon som bär upp vart enda kulturellt evenemang fastän allt ska vända sig till 17 åriga killar. Hon som snällt bär upp småcaféer, hon som går på improvisationsteater, hon som intresserat går på graffittiutställningar, hon som är så viktig för kulturen och får så lite uppmärksamhet för att hon inte härjar på stan utan bara är snäll.

Nu fick jag också chansen att titta ordentligt. För mycket folk och vin på vernissagen för att jag skulle ha lyckats med det då.

Mamman ville till och med gå runt och kolla noga på alla löv fastän dottern tröttnade mycket fortare. Löven är som sagts tidigare både högt och lågt.

Här några högt.

Mitt eget löv

Sedan är det mycket i alla rummen, fast jag tycker det skulle kunna vara mer. More is more. Och att det är mycket är bra, fast jag vill ha historien. Kan ta mina egna alster som exempel.

De är virkade i sysilke och mönstren tagna ur hemslöjdensarkiv där Lilli Zickerman ritat (ritat av) de flesta. Ett par örhängen är virkade med den sk Lilli blomman. Att det är virkat är också viktigt då virkning inte uppskattades av Zickerman och länge icke var en godkänd slöjdteknik inom hemslöjden.

Lilli blomman.

Jag har haft en klar och tydlig tanke och koppling till hemslöjdshistorien när jag gjort mina alster. Detta framgår ingenstans. Och samma sak gäller säkerligen för stordelen av alla föremål.

Min absoluta favorit är annars Sune Oskarssons fågelskål. Ser nog att den fågeln är smart och har något lurigt i görningen.

Sune Oskarssons fågelskål i lindträ

Kartan är det inte bara jag som uppskattat och den är bra.

De skånska ylledjuren av Lina Odell-Järlemyr är också roliga inspirerade av skånska yllebroderier och flamskvävnader. Så tydlig koppling bakåt och ändå framåt.

Lina Odell-Järlemyrs gosedjur

Nu köpte jag den stora utställningskatalogen + listan över utställare. Detta hjälpte lite.

Brodösen har annars skrivit bra om hur hon tänkte runt utställningen likaså Slöjdporr. Utställningen är bra men föremål talar inte för sig själva, det behövs en historia så att man kan fatta varför en korg kostar 4000 spänn och inte 49:- som på IKEA.

Efter Liljevalchs åkte vi till vårt nya hus (inflyttning i September) och kollade på trädgården. Tror vi kommer ha Stockholms största schersmin.

Pappans fru Carin tog mig med till gården de flyttade till då hon var i den tidiga tonåren. En helt fantastisk hälsingegård i Åkre, Forsabygden.

Där fanns också kläder, gudars så mycket 1800-tals kläder. Provade två dräkter och kände mig som Emils mamma. Ångrar att jag inte hade en strikt knut istället för slarvigt uppsatt hår, det hade sett så mycket bättre ut.

Man sydde ordentligt förr. Stråveck, hyskor, knappar, korsettband.

Ser man inte ett par rosa gymnastikskor skymta under klänningsfållen.

Sveriges mediakåtaste hemslöjdskonsulent. Ja det måste bara vara jag det.

Imorgon ska jag och en tjej från Göteborg queerslöjda hela morgonen från kl 8 till kl 11. Hur mycket tid vi får i rutan vet jag inte. Beror nog på hur kul vi är, hur mycket reklam som behöver tryckas in och hur mycket annat spännande som händer.

Virkade skägg och regnbågsbollar blir det nog iallafall.

Vart? Jo just det TV4 morgonsändningen. Ses då!

Täcket jag och ca 120 personer till gjort ligger nu på Tradera. Pengarna från försäljningen kommer gå till RFSL:s utlandssektion och deras arbete för homo-bi och transsexuellas rättigheter i bland annat Ryssland.

Sprid till folk, fä, organisationer och sådana som vill få en fin sak där pengarna går till något fint.

Nu avslutar jag världens bästa jobb som hemslöjdskonsulent för Slöjd i Väst. Lite ledsamt sista dan, men Slöjd i Väst finns ju kvar.

Slöjdkontoret i Helensparken, rätt så pittoreskt

Sen kanske jag ska vara ärlig och säga att jag inte kommer sakna Skövde som stad särskilt mycket. Inte för att jag gett staden någon direkt chans men ändå. Eller okej, backpassen uppför Billingen och löpturerna uppe på Billingen har varit riktigt fina. Och hitta en 2 km backe med så bra lut är omöjligt i Stockholm.

Utsikten då man kommit uppför Billingen har inte heller varit dålig.

Snart ska jag börja på mitt nya jobb i Nyköping och det är mycket nervöst. Det kommer säkert att bli jättekul men också jobbigt och ovant. Fast också väldigt skönt med pendlingsavstånd hem till nya huset vi flyttar till om mindre än en månad!

Då man flyttar hittar an så mycket konstigt, bra, dåligt, fult, fint. Lyckades hitta sticktidningen jag letat efter så länge kolla efterlysningen här. Fast nu när jag packar upp kan jag inte hitta den igen, fasen också och så typiskt.

Hittade också en urgammal ami som jag stickat av restgarn och aldrig använt, den ska nog repas upp och kanske bli mormorsrutor.

Skulle vara fint att sitta ute på altanen i höstkvällen med en mormorsrutsfilt om sig. Inte för att vi inte har en massa fina plädar det har vi verkligen men ingen virkad, än. Kom också på hur jag vill att en stickad tröja ska se ut, får se när tid till att göra det kommer.

Har också en massa jätteroligt jobb framför mig. Först så är jag projektledare för ett näringsprojekt inom slöjdsektorn som heter Slöjdkunskaper som säljer. Mer om detta kommer ni få höra. Sedan har jag precis hoppat på att leda ett projekt som jag talar lite tyst om än men som det garanterat kommer komma en del om.

Och just det allt med huset och den fantastiska trädgården. Och alla åsikter jag har om slöjd och hantverk som jag vill uttrycka men inte riktigt tycker mig ha tid till. Tur jag planerar att bli sådär 400år.

Istället för näver, Ikea-linjalen. Betydligt lättare att få tag i.

Drar just nu i ett samarbete mellan SHR och IKEA. Vi (jag och tre eminenta handledare) kommer att husera på IKEA i Kållered (Göteborg) till helgen. Där ska vi hjälpa besökare att hemslöjdspimpa sina IKEA-inköp och helst få dem att medverka i allkonstverken.

Som en försmak har jag fixat lite grejer fast jag visar bara korgen nu, eftersom den redan gått ut i deras nyhetsbrev.

Annars går också svenska folkets syjunta av stapeln på alla IKEA-varuhus i helgen. Sista dan för att skicka in tävlingbidrag är tyvärr idag, så om man vill vara med får man sno sig.

Fasen vad jag pysslar. Om nu att riva ut mögliga rum räknas som pyssel? Fast jag pysslar med annat också. Ikea-pimp i massor. Till helgen kommer ju Hemslöjden att vara på Ikea-varuhuset i Kållered och då måste det finnas hemslöjdsinspiration så jag pysslar på.

Bokstavligen broderad blomma

Gillar verkligen när jag åkte t-bana med blomman och damerna mittemot mycket diskret tafsade på bladen. Säkert för att kolla om den var äkta, det är den inte.

Förvaringsasken som finns i nästan varje hem. Här med korssöm.

Har gjort mer grejer också fast min mobilkamera börjar bli så kass att det inte är roligt att ta bilder längre

Sent omsider kommer det en liten rapport om projektet där jag med tre handledare hemslöjdade på Ikea i Kållered. Vi huserade på varuhuset tag-själv-lager under en helg där vi visade på hur man kunde pimpa sina Ikea-prylar, också sydde vi på ett skrivbord.

Tanken var väl att alla skulle medverka. Slöjd tenderar dock att bli något av en barnverksamhet. I sig kanske tråkigt fast jag gillar att jobba med barn dom är ganska kul ibland.

Och jag vet själv hur lätt det är att kasta fram ett barn när något verkar kul, för att man inte riktigt törs själv och vill ha ett barnalibi för att också få ha kul. Själv brukar jag forcera fram metning. Känns lite fel att som vuxen sitta på bryggan och förstrött kolla på ett flöte. Får man däremot hålla koll på en unge, kan man ju låtsas att det är barnet som vill meta.

Vi borrade en massa hål i skrivbordet för broderi, också en påtdocka av Ikea-pennor blev det.

Att Hemslöjden besöker och samarbetar med Ikea kanske inte är det allra självklaraste. Hemslöjd står ju för hållbarhet, något Ikea också vill göra fast kanske inte alla gånger gör (om man uttrycker sig milt). Att befinna sig på Ikea är därför komplext och något jag funderat mycket över. En mycket positiv grej var dock att vi nådde ut till nya grupper, hantverksintresserade som knappt hört ordet hemslöjd de flesta med annan härkomst än min egen helsvenska. Tror också hemslöjden har mycket att lära av Ikeas förmåga att nå ut till alla möjliga grupper och deras fenomenala tänk runt sälj, på gott och ont.

Vill ni se mer bättre bilder kolla på Brodösens blogg. Karin Holmberg var nämligen en av handledarna under helgen, och det kändes bra att peka på henne och säga orden:

-Hon där hon är brodös, alltså hennes arbete är att brodera.

Stickning är höstpyssla. Och nu har jag höstpysslat mig ett par riktigt långa handledsvärmare. Gillar färgen, någonslagsgrön.

Här ligger de likt alger innan jag blockade dem.

Måste hitta något event att ha dem på tror det blir fint till kortärmad klänning.

Kanske på detta? Där det utlovas:

 överraskningar och queert korsstygn tillsammans med hemslöjdskonstnären Man of Wool!

Fast precis just nu kom jag till insikten om att det är nånslags halloween. Och eftersom det är socialtsjälvmord att bjuda grannarnas barn på torkade äpplen fick jag hetscykla till affären och inhandla riktigt godis med fullt med färgämnen, gelatin och annat skräp.

Och nu jäklar är jag beredd på att de ska komma. Så får vi se vem som blir räddast?

Jag hade kunnat sitta som en del av underhållningen under Nobelbanketten.

I år står Cirkus Cirkör för underhållningen och en del skall tydligen vara att det skall sitta människor och sticka under själva banketten. Det låter ju trevligt och det hade det säkert varit men nu kommer vi till ersättningen så håll i er……… FIKA.

Tjoho, hur mycket jag än gillar att fika (kaffe är min bästa vän) så inte tycker jag det är värdigt att betala sin underhållning med lite fika. Hade de åtminstone lockat med Nobelmaten eller visat lite god vilja i fribiljetter till sina kommande föreställningar så kanske jag hade kunnat tänka mig att slå en maska eller två.

Ska jag jobba gratis, vilket jag gjort alldeles för ofta får det allt vara för en något bättre sak än Nobelstiftelsen hur kass med pengar det än påstås att de har. Så istället sitter jag nu här med virkningen och skulle kunna glo på banketten på TV, fast så roligt är inte det så det får bli Simpsons istället.

En dålig bild på det som skall bli bjuder jag också på

Det blir väl inte någon direkt analys av 2012, ej heller någon klockren spaning över vad som komma skall under 2013. Fast en kort sammanfattning av vad som var och vad jag hoppas på av textilåret som precis påbörjats ska jag försöka mig på.

2012 fyllde svenska hemslöjdsrörelsen 100 år och det hemslöjdspartajades mest hela tiden.

2012 jobbade jag med slöjd (fick lön) under nästan hela året!

2012 var jag lätt Sveriges mediakåtaste hemslöjdskonsulent.

Sammanfattar man mitt bloggande så skrev jag mer året innan, tror det istället jobbats mer med slöjden på riktigt. Flest besök fick denna post. Och ser man till trafik och kommentarer borde jag också vara mer politisk, uppskattas tydligen. Som här.

Fast det är ju så kul att pyssla och visa det som pysslas.

Mest stolt måste jag ändå vara över projektet To russia with love som jag i egenskap av hemslöjdskonsulent drev ihop med mina dåvarande (fantastiska) kollegor på Slöjd i väst.

2013 kan omöjligt bli ett lika spännande år för hemslöjden, 100 år fyller man bara en gång. Fast vi får hoppas på att luftren inte gått ur rörelsen bara för att det inte längre är jubileum.

2013 hoppas jag annars blir experternas år. Året då de fullfjädrade superslöjdarna lyfts fram och upp, och får den status de förtjänar.

Ska också försöka skriva mer om viktiga saker. Inte mindre om mitt eget pyssel men mer om textilen i världen, vilken påverkan den har osv. Mer om slöjdares situation på arbetsmarknaden och om slöjdens ställning inom kulturen. Fast vi får se hur det går med det. En sak som är säker är dock att till jul 2013 kommer det finast julpysslet – tärnan i luciatåget – återigen glädja och sprida julstämning.

Tuggad redan på 80-talet, fast vem har hjärta slänga en pysslad julprydnad?

I helgen som var höll jag, som representant från Sörmlands museum, i Stickakademin i Eskilstuna. Annemor Sundboe från sydnorge var inbjuden för att föreläsa och sedan ha workshop i det hon kallade dubbelstickning (fast på norska). Missade tyvärr en del av hennes föreläsning om stickning i bildkonsten, då jag var tvungen att i snöyra ge mig ut på Eskilstuna gator och hitta en bokhandel. Det jag fick höra var dock mycket bra, roligt och inspirerande. Och jag kunde inte hålla mig från att köpa hennes bok.

Under den efterföljande workshopen fick vi lära oss att strikke dobbeltvev. Det var jätteenkelt. Bara räta och lyfta maskor. Resultatet blev också mycket elastiskt.

Min provlapp. Inte den finaste

Bak och framsida blir spegelvända. Vilket syntes väldigt bra på det material Annemor hade med sig.

Framsida

Baksida

Intressant var det att lära sig en ny stickteknik, så relativt enkel. Och att stifta bekantskap med Annemor, en fantastiskt kunnig kvinna inom stickning.

Roligt var också att det lilla hotellet i Bromma som Annemor sov på hade köpt in mitt och 3 andra löv från Liljevalchs i somras. Och Annemor fick rummet med mitt löv.

Mörk och dålig bild på Annemor och mitt löv

Nog för att hemslöjdskonsulenter konsumerar en del hemslöjd men ändå. I senaste Kupé hittar ni notisen. Själva popcornskålen kommer för övrigt ursprungligen från Mormorsglamour.

I senast numret av Hemslöjd med temat Rötter finns beskrivning av min mormorsmatta. Jag ombads virka en matta av redaktionen tidigt på året. Det blev en mormorsrutor-matta. Tanken var att jag skulle virka ungefär till en dörrmatta (min egen tanke i alla fall). Det var dock så attans kul så att det blev många rutor.

Riktigt många.

Varje ruta är ca 25 cm så mattan blev stor.

Exakt beskrivning på hur jag gjorde finns i tidningen. Så här såg det dock ut när jag sydde ihop delarna:

Fyra och fyra sydde jag ihop dem för att sedan sätta ihop hela matta. Just nu ligger den nedpackad i en Ikea-påse i mitt arbetsrum. Den ska dock förgylla vår altan när vårvärmen, inte bara vårsolen gör sitt intåg.

Förra året sågs jag vid flera tillfällen på televisionen. I år har det varit sämre med det. Så vilken tur att Go´kväll har producerat serien punkslöjd som sänds onsdagar i Go´kväll. Inte för att jag nuförtiden känner mig så attans punk men med i serien fick jag ändå vara. Och det va ju bra eftersom jag gillar att va i TV.

Vill man se programmet får man gå in här. Man får dock hoppa fram 32 och en halv minut om det inte passar att titta på robotar och musli innan.

Här sitter jag med en av mina virkade kurbitsar. Bilden tog en av mina kompisar av tv:n. Sen snodde jag den från facebook

En sekvens är från mitt arbetsrum, som då var i tvättstugan. Det måtte varit en fantastisk kameraman. Som fick vår skabbiga tvättstuga att se riktigt gemytlig ut. Nu är det bättre, det skabbiga rummet där alla mina tygkartonger var och sladdarna hängde i taket är nu fix och färdigt. Efter att jag rivit ut väggarna (det va mögel i dem) så putsade och målade jag väggarna och sen skulle det bli gästrum kombinerat med arbetsrum. Min kille ville ha ett lika fint rum så efter en lång kamp om rummet fick eventuella gäster stå tillbaka och nu försöker istället vi samsas.

Fast det är en del fusk eller hur man ska säga, inspelningen skedde i höstas. Därav att så mycket har hunnit ordnats i arbetsrummet. För nog att jag är snabb, men inte så snabb.

Och här får ni som gillar mitt minivirkande en bild på armbandet som var med på Hemslöjden på Liljevalchs i somras.

Igår var det kulturnatt. Fast då jag slutat vara nattuggla blev det inte direkt något helnattsparty. Jag tog med mig ett 7.årigt slöjdalibi och gick på de två slöjdeventen som erbjöds. Först va vi en sväng på Svensk slöjd och kollade på Beckmans vernissagen och lite annat. Slöjdalibit tyckte dock det luktade illa (färg) så vi gick efter en ganska kort visit vidare till Slöjdhuset i Sabbatsberg.

Där kunde man pyssla och det uppskattades mer. Särskilt smidet tilltalade alibit. Han  smidde en krok med lite hjälp fast efter helt egen design. Meningen är att den ska hänga i taket (tror jag).

Sedan klippte vi metallblommor av gamla kapsyler och ölburkar.

Blomman jag gjorde hamnade i basilikadjungeln (inledningsbild). Den andra ska tydligen hänga i kroken som ska hänga i taket, fast jag tycker den kan få hänga i en blomma.

För övrigt är Slöjdhuset i Sabbatsbergsområdet helt underbart. Ligger centralt, är fint med rymliga lokaler som lockat till skapande och det är med sorg Slöjdhuset ska flytta till nästa år. Man får verkligen hoppas på någon annan form av skapandeverkstad då lokalerna är perfekta.

Förra veckan hade jag inom ramen för mitt jobb som projektledare för Slöjdkunskaper som säljer en nätverksträff med mina 23 slöjdare och hantverkare.

Vi var på Bogesunds slottsvandrarhem i Vaxholm. Här ovan Bogesundsslott som vi hade utsikt över. Som vanligt hade vi en massa intressanta föreläsningar vilka ni kan läsa om här.

På kvällen hade vi slöjdworkshop med Lena Hällzon och Eva ”Stäket” Andersson.

Med Lena vek vi stjärnbollar.

Min stjärnboll och Lena Hällzon

Eva visade hur man kvastskaftsvirkade.

Eva ”Stäket” Andersson instruerar Helena i kvastskaftsvirkning

Här en lysande virknål. Gjorde genast arbetet ännu roligare.

Här mitt resultat. Inte mycket för världen. Fast nu kan jag kvastskaftsvirka. Det var ganska enkelt.

Garnet Eva hade med sig var kamelgarn. Väldigt mjukt och i en trevlig kvalitet. Här kan man köpa kamelgarnet. Tyvärr hade hon inte färgat så mycket, utan det som finns till försäljning är brunt.

Roligast med kvastskaftsvirkningen var ändå att jag äntligen fick klarhet i hur sjalen vi använde då vi gick påskkärring som små var gjord. Just det kvastskaftsvirkad! Andra kanske grubblade på viktigare saker än hur gamla sjalar var tillverkade under sin tonår, men inte jag. Skönt att på äldre dar nå om än i alla fall lite insikt.

Den här veckan gästbloggar jag på Kravallslöjd. Idag har jag där skrivit om fina slöjdgåvor jag fått av fantastiska människor efter reportaget i Go kväll. Så gå dit och läs. Ska försöka göra ett slöjdrelaterat inslag varje dag. Fast ni vet hur det är med ambitioner.

Och här kommer det dessvärre vara relativt tyst under veckan.

Agnetas uppstickade och mkt pedagogisk socka

Egentligen borde jag skriva något om textilfabrikerna i Bangladesh och särskilt den som rasade för ett tag sedan. Och att jag faktiskt tycker LO undertecknat ngt vettigt, se här.

Men istället tänker jag påa för ett stickevent i helgen. Stickakademin i Sörmland anordnar Sticka på sommaren för vinterns behov. Precis som man gjorde förr i världen. Superduktiga Agneta Söderberg, som bland annat synts i tidningen Hemslöjd och på Liljevalchs i somras och expert på stickade barnkläder, kommer att hålla i workshop ute på Nynäs slott, utanför Nyköping. Och det är billigt att vara med, 150 pix för de som inte är medlemmar i Sörmlands hemslöjdsförening och 100 för de som är. Visning av utställningen Helylle- eller? blir det också och lite fika och en massa stickande.

Själv kommer jag åka dit från Stockholm och har plats i bilen om någon känner att:

-nu attans är det dags att lära sig sticka häl!

Agneta kommer nämligen lära ut strumpstickningens konst och lägga extra vikt vid den för så många krångliga hälen. Hon stickar den också nästan som jag. Jag brukar kalla min farmorshälen och den fungerar på alla sockor oavsett maskmängd, en matematisk formel bara! Så kom ut till Nynäs på lördag, det är fint därute också.